DIKTER, SÅNGER OCH POETISKA GIFS

Ett psykiatriskt möte med spegeln (Direkt, men djupt symboliskt)
Författare: D’Bara Arruda

​

Käraste ego,
Ibland är den största läkningshandlingen självglömska —
förvisningen av ens eget ego, så att den essensen kan komma fram.

Egots patologi.

​

Jag bestämde mig för att falla in i glömskan,
för att se om det lugnar mitt inflammerade ego — finns det ett botemedel?
Placebo…

​

Jag fick ett virus av smittsamt beröm
och nu är mina intellektuella vägar igensatta.
Jag har storhetsfeber — typ tusen grader.

​

Min stolthet är förstoppad.
Är den sårad? — Inte alls.
Jag har provat sunt förnuft som laxermedel,
men febern vill inte ge med sig.

​

Nu har jag samvetsvärk,
och varje tanke bultar
som en symfoni av amoral.

​

De gav mig fel medicin —
något "jag-vet-inte-vad-komplex".

För fåfängans skull gjorde det ingenting.

​

"Jag är bäst på allt."
— Ditt fall är allvarligt, ser jag…

​

Diagnos: för mänsklig för att vara en gud,
och för stolt för att bara vara människa.

​

Du måste tömma dig för att expandera.

Det är inte egot som andas — det är själen.
Och det lär sig bara när tystnaden dränker spegelns skrik.

​

Jag föreskriver ett starkt te av självinsikt,
tre gånger per millisekund,
och daglig självreflektion
i ett badkar med rationell is —
varje kub: en löst dogm.

​

Om symtomen kvarstår efter en timme,
rekommenderar jag total isolering
och ett förbud mot smickrare.

​

Och om även då symtomen kvarstår…
kasta dig ner i tystnadens avgrund,
där egot inte vet hur man simmar
och själen äntligen lär sig att andas.

​

Ministeriet för mänsklig förlöjligande varnar:
Utplåning av ego kan orsaka biverkningar av naturlig briljans och toppar av låg självkänsla, vilket leder till existentiell depression.

Ego: använd med måtta.
Utan ego försvinner du.
Med för mycket ego är du bara ett eko.