Idag är poesin i sorg. Citatbalen
(– censur som tystar likt symaskiner som syr lögner med nålar från ett hycklande medicinskt journal)
Författare: D’Bara Arruda

(Ärligt tal, kompis: de kapade ordet.
Ordet böjer sig inte
– och i argumentens vändningar
censurerade de poeten
och styckade folkets röst.)

Brutalt våld:
när historia berättad av blekhyade läppar
omformar fakta bara för att behålla makten.

Idag är poesin fängslad
– Är du galen? De rånade den odödlige farbrodern,
stal hans plats i akademin
och dumpade de vetenskapliga breven i papperskorgen
för att täcka över bevisen.
(För ord återvänder aldrig tomma –
oh yeah! Den här kom tillbaka med smak av hjärtesorg
och antydningar till erotisk funk.)

Idag är poesin rädd
– Jag skulle vara det för...
Mellan fyra väggar tvättar
hjärnan med Mignon,
(plim plim),
lobotomiserar känslor med såpoperor.
– Var är Zé do Caroço?

Och på citatbalen
handlar det inte längre om att bleka
– det handlar om hur de manipulerade massorna
blir funktionella idioter.
Fungerade det?
Självklart!
Se på poesi som är inträngd i ett hörn,
och gråter över ordets ruttnande lik...

(plim plim) – Nu kör jag...
(plim plim) – Nu kommer vi...

(Stäng citatet.
Men kulan har redan genomborrat sidan.)