Själens vägar
(Brev till ”skaparen”)
Författare: D'Bara Arruda
​
Käre kontroversielle, formad av tro...

Vid tidens rand stannar jag och tänker
på hur många steg jag gått i tystnad.
Världen skriker, men jag lyssnar
till vindens röst i mitt dolda bröst.

Smärtorna dansar i mina ögon,
som böner glömda av Gud.
Men jag förblir hel, även i bitar,
för själen är en helig eld.
Och det heliga släcks inte —
det expanderar i mörkret
av begär som droppar
i spegelbilden av ögon som sett allt
utan att äga, utan att ha —
bara en biologisk del
av marionettkroppen som fängslar den.

Själen vandrar bland ruiner,
men är ändå ett tempel.

Kroppen, även som materia,
är både medbrottsling och slav,
och njuter av nöjen
som bara sinnena bekräftar.

Avsaknaden av gudomliga svar
tystar inte den heliga lågan.
Och kanske är den stora uppenbarelsen
inte i tron…

…utan i den envisa tvivlet
som vägrar att dö.